En politik som bryr sig om vart du är på väg. Inte var du kommer ifrån.

Sverige måste bli ett land – och Stockholm en stad – som fokuserar på var människor är på väg och hur politiken kan stödja individen på den vägen han eller hon vill vandra. Det måste ske på bekostnad av vår fixering vid var människor kommer ifrån och vid vilka vägkorsningar de stannat till i sitt liv.

Om vi menar allvar med att alla ska kunna lyckas i Sverige, att vårt land ska bli en fristad för människor som vill och kan arbeta, om vi tycker att människor genom hårt arbete ska kunna skapa sig ekonomiskt oberoende. Om vi vill att Stockholm ska fortsätta vara en stad som drar till sig människor – och inte stänger de ute – ja då måste vi också fortsätta driva en politik för öppenhet och mot de stängslen som håller människor fångade. Framför allt har vi ett ansvar för att förändra en del av vårt eget beteende och se med större tillförsikt till vad nya människor kan bidra med framför att vara ängsliga för vad de gjort tidigare i sina liv eller från vilken del av världen de kommer.

Efter 17 år i Sverige är den vanligaste frågan jag får när jag presenterar mig fortfarande ”Var kommer du ifrån?” Det finns en närmast sjuklig fixering i det här landet vid att dissekera människors ursprung. Vi är så fixerade vid det att vi alldeles för ofta glömmer bort att fråga vad människor som valt att bosätta sig här kan bidra med, vilka kunskaper och kompetenser de har och hur de genom sitt arbete kan höja vår gemensamma välfärd och uppnå sin egen individuella framgång.

När blir man egentligen svensk? Efter hur många år kan man stolt titulera sig ”stockholmare?” Det tar lång tid. Alldeles för lång tid. Om jag som invandrat från Norge, är blåögd och blond fortfarande efter 17 år först får frågan om var jag kommer ifrån innan någon är intresserad av vad jag har för utbildning, var i staden jag bor eller vad jag eventuellt jobbar med – hur ser det då inte ut för Ali? Fatima?

Det är dags att alla vi som bosatt oss i Sverige i vuxen eller ung ålder tillsammans med alla de som är födda här tar sig en funderare på hur vi kan definiera oss som svenskar i första hand. Vi som bosatt oss här har ett särskilt ansvar för att göra just det, definiera oss själva som en del av det svenska samhället – men de svenskar som föddes här har samtidigt ett särskilt ansvar för att låta oss göra det. Uppnår vi det, klarar vi av den utmaningen, blir det lättare för alla att ta steget in i, och känna oss inkluderade i, den gemenskapen som tillsammans utgör landet Sverige.

Ett land där fler känner sig delaktiga, och där vi mer ser till människors möjligheter än deras bakgrund, blir också ett rikare land. Sveriges ekonomi växer bättre från mitten och ut än från toppen och ner. Vi som nation gör det bättre om inte bara medelklassen men även de som levt i utanförskap gör det bättre. Sverige som land blir starkare om Ali, Muhammad, Fatima eller Najma får lika stora möjligheter att växa och fullfölja sin livsdröm som Johan, Niklas, Eva eller Johanna.

Stockholm har blivit – och kommer fortsätta vara – en bättre och rikare stad tack vare att Tensta erbjudits lika goda tillväxtmöjligheter som Norrmalm. Stockholm blir bättre om fler människor bosätter sig här och arbetar – inte färre.

Om det finns fler Ali och Fatima som arbetar som läkare på Södersjukhuset, om Najma kan jobba som grundskolelärare på Östermalm och om Muhammad ges möjligheten att genom hårt arbete skapa sig en förmögenhet genom sitt eget företag – ja, då är det stort och viktigt inte bara för de individer det gäller. Det gör samtidigt att det vi kallar Sverige blir bättre, rikare och ett mer sammanhållet samhälle.

I Sverige ska varje individ – varje man, varje kvinna, varje pojke och varje flicka – skyddas, känna trygghet och ges samma möjligheter att söka sin del av det goda livet. Det goda livet kan enbart definieras av den som ska leva det, men Sveriges storhet blir ännu större när möjligheten till att uppnå ett bättre liv gäller oss alla.

Varje individ i det här landet ska ha möjligheten att söka sin del av den stjärnhimmel som lyser över oss och som borde vara en del av vår gemensamma horisont. Ska vi uppnå det har vi inte råd att slösa bort tid på att diskutera människors ursprung, hur många som ska få komma hit eller vilka land de i så fall ska komma ifrån. Då måste vi i stället lägga allt fokus på att vi och framtida svenskar ska koncentrera våra resurser på den viktigaste beståndsdelen det svenska samhället har: kraften, modet, skaparglädjen och kunskaperna hos de som bor här nu och de som väljer att bosätta sig här i framtiden.

 

Annonser

Om olejorgen

Ole-Jörgen Persson, kommunpolitiker i Stockholm. Vice ordförande (M) Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, ersättare (M) Stockholms kommunfullmäktige. Ledamot i socialnämnden i Stockholm. På den här bloggen är det dock mina egna åsikter som skrivs ned. Bor i Tensta.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s