Ta problemen i förorten på allvar – några tankar efter skjutningen på Rinkeby torg

Helgens dödsskjutning på Rinkeby torg har åter aktualiserat problemen i delar av våra förorter. En människa dödades, en skadades allvarligt och ytterligare två fick lindriga skador. Med tanke på var skjutningen ägde rum får det anses vara ett under att inte fler människor dödades eller skadades

Relativt sett har Stockholm varit förskonat från de problem vi sett i Malmö och delar av Göteborg. Helgens händelser har dock visat att om vi inte agerar kraftfullt nu så är möjligheterna stora för att även Stockholm drabbas av det meningslösa våldet på samma sätt som vi under våren och sommaren sett i de två andra storstadsregionerna.

Förutom det långsiktiga arbetet för att minska segregationen, se till att fler människor kommer in i arbete och utbildning och bygga upp under positiva normer och värderingar måste nu krafterna riktas in på åtgärder som ger effekt här och nu.

Då handlar det – som det nästan alltid gör – om fler poliser, en lokalt förankrat polis som utreder fler brott, det kan handla om utökat kameraövervakning och det handlar definitivt om ett tätare samarbete mellan kommunen och rättsvårdande myndigheter; såsom bättre vittnesstödsprogram och en större satsning på sociala insatsgrupper både för yngre och äldre personer som riskerar hamna i brottslighet.

Polisens egen kartläggning visar att Tensta och Rinkeby tillhör de 55 områden i landet där kriminella nätverk har stor negativ inverkan i lokalsamhället. Områdena bedöms som svåra för Polisen att arbeta i och det är ofta svårt få personer att delta i brottsutredningar eller vittna i rättegång.

Vi vet att om situationen i dessa områden ska ändras så räcker det inte med punktinsatser utan närvaron måste upprätthållas över tid. I det sammanhanget är det en skandal att Järvafältet står utan ett poliskontor sedan lång tid tillbaka. Poliskontoret i Rinkeby utrymdes under 2014 för vad man då trodde skulle vara en kortvarig renovering. I dagsläget har man fortfarande inte flyttat tillbaka. Signalen man ger medborgarna är att polisen drar sig tillbaka från ett område man själv pekat ut som starkt brottsbelastat. Det är självfallet inte acceptabelt.

För det första är det därför ett måste att Polisen snarast flyttar tillbaka, att fler uniformerade poliser i yttre tjänst finns i området och att satsningarna som redan pågår – såsom exempelvis Operation Fenix – fortsätter och helst permanentas.

(Glädjande dessutom i dag att Moderaterna i riksdagen lagt förslag om att utbilda och anställa tusen nya poliser som bland annat ska arbeta i just områden som Tensta och Rinkeby. Det ger polisen bättre förutsättningar för att utöka sin närvaro i särskilt brottsutsatta områden.)

För det andra måste kameraövervakningen av det offentliga rummet i delar av Järvafältet öka. Den personliga integriteten för kriminella får aldrig någonsin stå över allmänhetens rätt att känna sig trygga i sina lokalsamhällen eller polisens möjligheter att snabbt klara upp brott som begåtts. Det är en skandal – men tyvärr symptomatiskt – att Datainspektionen har överklagat Polismyndighetens ansökan om utökat kameraövervakning i Tensta centrum och på Rinkeby torg.

För det tredje måste vi arbeta med normerna så att det normala blir att de som observerat brott i förortsområden som Tensta eller Rinkeby känner en trygghet i att anmäla brottet till polisen och vittna i eventuella rättegångar. I dag är det inte alltid så. Många vågar inte vittna av fruktan för de kriminella nätverkens reaktioner. Konsekvensen av det blir att enskilda medborgare i praktiken tas som gisslan av livsstilskriminella. Därför bör Stockholms stad exempelvis samarbeta mer med polisen för att hitta goda och väl fungerande vittnesstödprogram som ökar säkerheten för den eller de som bevittnar brott.

Avslutningsvis måste man också tala om kommunens eget ansvar. Socialsekreterare, fältassistenter och andra kommunala tjänstemän som arbetar brottsförebyggande måste i större utsträckning vara tillgängliga efter kontorstid så att inte polis och ideella organisationer är de enda aktörerna som är ute och träffar ungdomar efter kontorstid. Vi vill se fler socialarbetare ute i fält – i yttre tjänst – helt enkelt. Vi kommer dessutom noggrant bevaka att de sociala insatsgrupperna, som ska fånga upp unga som är på väg in i kriminalitet, byggs ut och når fler. Dels är det viktigt att sociala insatsgrupper också ska kunna användas när den unge är under 15 år och dels är det viktigt att permanenta försöket med sociala insatsgrupper för unga vuxna.

 

Annonser

Om olejorgen

Ole-Jörgen Persson, kommunpolitiker i Stockholm. Vice ordförande (M) Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, ersättare (M) Stockholms kommunfullmäktige. Ledamot i socialnämnden i Stockholm. På den här bloggen är det dock mina egna åsikter som skrivs ned. Bor i Tensta.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s