Det går att besegra den religiösa fundamentalismen i förorten

Hashim Salad Elmi tar upp avgörande frågor omkring integrationen av somalier i sin debattartikel på Aftonbladet 6 oktober (”Extremister styr livet för somalier i Sverige”). Artikeln kan säkerligen även beskriva situationen för andra grupper. Det som är synnerligen bra med artikeln är att den informativt beskriver hur situationen ser ut i vissa av landets förortsområden. Jag känner igen beskrivningarna av Järva och kan själv konstatera att även om fundamentalisternas inflytande över människor på Järva fortfarande generellt sett är lågt så är det högre nu än vad det var för åtta-tio år sedan.

Arbetet med att integrera somalier i det svenska samhället måste beskrivas som vad det är; ett misslyckande. Det finns idag ca 45 000 somalisvenskar i landet och kurvorna när det gäller skolresultat eller deltagande på arbetsmarknaden för dessa är katastrofala. Utrikes födda har det generellt svårt på den svenska arbetsmarknaden, men det finns ingen enskilt etnisk grupp som har så svårt att över huvud taget komma in som just den somaliska.

Bristande utbildning och arbetslöshet leder till utanförskap. Så har det varit i alla tider. Men vi lever i ett så komplext samhälle idag att det att ta sig ur utanförskapet utan utbildning i det närmaste blir omöjligt. I dagens Sverige kommer man inte in på arbetsmarknaden utan utbildning. Och kommer man aldrig ”in” så förblir man ”ute” hela livet.

Så ser livet ut för alldeles för många med somalisk bakgrund i dagens Sverige.

Utanförskapet blir då ett permanent tillstånd där individen till slut medvetet vänder sig bort från det som uppfattas som majoritetssamhällets institutioner. I stället vänder de sig mot det bekanta och uppstår det problem är det ofta till de religiösa företrädarna man vänder sig. De lyssnar – och de åtgärdar problemen. Uppstår det konflikter är det inte till polisen man går till (om det ens finns en polis att gå till) – man går i stället till en imam eller klanledare som ser till att konflikten löses.

I områden som Tensta, Rinkeby, Husby, Biskopsgården och Vivalla i Örebro är det inte längre en risk för att parallella samhällen växer fram – de parallella samhällsstrukturerna är redan en realitet. De parallella strukturerna har kunnat växa sig starka därför att för många boende i områdena upplever att både myndighets-Sverige och rättsstaten har retirerat och kapitulerat. Det maktvakuum som uppstått har i stället fyllts av religiösa fundamentalister eller kriminella gäng.

I dag finns det 63 områden som Polisen själva beskriver som områden där kriminella har ett avgörande negativt inflytande på samhällsutvecklingen. Känslan av otrygghet i dessa delar av samhället växer, samtidigt som främst de myndigheter som ska skydda människor och utreda brott i dessa områden har svårt att klara av sina uppgifter. Om rättsväsendet uppfattas vara på reträtt uppstår flera risker. Människor förlorar sin tro på att staten kan erbjuda dem ett fullgott skydd och parallella rättsskipningssystem uppstår. Den starkes rätt i ordets sämsta bemärkelse tar över och kriminella förstärker sin makt över människor. Om även andra myndigheter försvinner från de här områdena får vi till slut en situation där imamen har högre status än läraren, där läkarmottagningarna kan erbjuda oskuldstester av unga flickor, där kvinnor inte får vara ute efter vissa tider på dygnet och där lokala källarmoskèer fungerar som utbildningsplatser i religiös fundamentalism.

Det är ingen slump att det från Järvafältet mellan sommaren 2014 och våren 2015 har rest 14 somaliska ungdomar och unga män för att ansluta sig till IS. Det är i stället en logisk konsekvens av en samhällsutveckling som pågått under lång tid. Det är på Järva de grupper av unga frustrerade män finns som ser det som statushöjande att gå in i ett kriminellt gäng eller ansluta sig till al-Shabab eller Islamiska Staten framför att skaffa sig en utbildning eller ta sig ett arbete.

Jag ska inte dra de långsiktiga lösningarna här. Vi vet att det handlar om att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, förbättra utbildningen för barn och unga vuxna med annan bakgrund än svensk och bygga upp förtroendet för statens institutioner så att det blir till de man vänder sig när man har problem.

I det mer kortsiktiga perspektivet vill jag peka på följande som jag menar i alla fall kan hejda utvecklingen:

För det första bör det göras en långtgående kartläggning av de organisationer och församlingar som får bidrag från Stockholms stad. Organisationer eller församlingar som direkt eller indirekt upplåter en plattform åt religiösa fundamentalister genom att låta de tala under, medverka i eller styra organisationernas och församlingarnas aktiviteter måste bli av med sina bidrag omedelbart.

Alla etniska organisationer och religiösa församlingar i de här områdena borde dessutom – som ett krav för att kunna ta emot bidrag från det offentliga – upprätta en handlingsplan för hur de kan medverka till att deras medlemmar integreras i det svenska samhället, hur de kan bidra till jämställdhet och öka kvinnors status.

För det andra måste Polisen utöka sin närvaro. Fler synliga, lokalt förankrade och närvarande uniformerade poliser leder möjligen till spänningar initialt, men ser man framåt är de en förutsättning för att återupprätta respekten och förtroendet för rättsstaten och dess institutioner. Kriminella måste punktmarkeras och lagföras. Nolltolerans måste finnas mot hatbrott, narkotikabrott och alla former för våldsbrott. Lika viktigt som att polisen utreder misstankar om hedersbrott eller hets mot homosexuella eller kvinnor när den som hetsar är en religiös företrädare, lika viktigt är det att polisen utreder alla misstankar om narkotikabrott eller våldsbrott.

För det tredje måste det ställas större krav på individen. Det är inte rimligt att man år efter år ska kunna försörjas av det offentliga utan att det ställs krav på deltagande i utbildningsinsatser eller arbetsmarknadsåtgärder. Det är heller inte rimligt att man år efter år ska kunna försörjas genom försörjningsstöd om man inte själv arbetar aktivt för att öka sina kunskaper i svenska språket. Att gå introduktionsutbildningar i hur det svenska samhället fungerar borde vara ett minimikrav. De som inte anstränger sig ska inte belönas. De som anstränger sig ska däremot ha större möjligheter att tjäna pengar utan att det kortsiktigt leder till att försörjningsstödet dras in. Det ökar respekten för våra bidragssystem och sporrar individen till att komma in i egen försörjning.

De allra flesta somalisvenskar står självklart inte bakom fundamentalisterna. De allra flesta ungdomar med somalisk bakgrund går hellre inte in i kriminella grupperingar. Men jag tror Salad Elmi har rätt; för många upplever att det inte finns goda alternativ i dag. Hans slutsats är också rätt; det är dags att myndigheterna agerar!

Annonser

Om olejorgen

Ole-Jörgen Persson, kommunpolitiker i Stockholm. Vice ordförande (M) Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, ersättare (M) Stockholms kommunfullmäktige. Ledamot i socialnämnden i Stockholm. På den här bloggen är det dock mina egna åsikter som skrivs ned. Bor i Tensta.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s