Historie- och omdömeslöst av Mp’s gruppledare

För några veckor sedan mötte jag Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Mehmet Kaplan, i en viktig debatt om islamofobi. Det finns helt klart ett reellt problem med islamofobi i Sverige. Muslimer är bland de grupper i det svenska samhället som känner sig mest diskriminerade vilket gör det till en angelägen politisk fråga att debattera hur vi tillsammans ska bekämpa det utanförskap den här gruppen upplever.

Under debatten kom vi också in på temat att det finns svenska ungdomar – i klartext unga killar med muslimsk bakgrund – som reser till exempelvis Syrien för att kämpa på jihadisternas sida. De är inte många, men de finns och de rekryteras nästan uteslutande från utanförskapsområden i stadsdelar som Rinkeby, Tensta eller Rosengård.

För mig är detta ett allvarligt problem. Det berör mig på många plan, inte minst för att jag själv bor i just ett av de områden där rekryteringsbasen är som störst; Tensta. När unga människor skickas som kanonföda till ett land de oftast inte känner och till en konflikt de egentligen inte är en del av är detta en tragedi för de som drabbas, deras familjer och för deras lokalsamhällen. Det är också en tragedi för Sverige att vi inte har klarat av att införliva dessa ungdomar i den sociala gemenskap som borde binda ihop oss som land.

Så tyckte däremot inte Mehmet Kaplan.

Hans ingång i debatten var att dessa unga ”krigare” av egen fri vilja åkte till Syrien för att ”hjälpa till” och att det i grunden inte var någonting konstigt i det. I en debatt på samma tema – islamofobi – under Almedalsveckan i Visby i går gick han tydligen ett steg längre och jämförde dessa ungdomar som åker till Syrien, Afghanistan eller Somalia för att kriga med jihadister med de svenskar som under finska vinterkriget åkte till Finland för att strida mot Sovjetunionen.

Det är så man tar sig för pannan! Att komma på tanken att jämföra människor som kämpade för demokrati och mot en kommunistisk undertryckarstat på 1940-talet med människor som åker till Mellan-Östern eller Afrikas Horn i vår tid för att delta i ett ”heligt krig” på jihadisternas sida är omdömeslöst, historielöst och i det närmaste gränslöst naivt.

Våldsbejakande extremism är ett problem oavsett i vilken form den yttrar sig. Oavsett om extremismen har religiösa, politiska eller ideologiska motiv är den farlig och destruktiv. Den utgör ett hot mot enskilda medborgare men också mot de värden vi som land måste bekänna oss till för att hålla ihop; respekt, tolerans för oliktänkande, frihet, fred och demokrati. Jihadisterna står inte för någonting av detta. Tvärt om utnyttjar de ungdomars vilsenhet och utanförskap i ett krig som enbart syftar till att tjäna deras egna ideologiska syften.

Det vore intressant veta om Miljöpartiet står bakom sin gruppledare i hans jämförelse eller om det är egna ståndpunkter han framhåller?

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Politik handlar om de svåra valen – inte de lätta. Ett inlägg i tiggeridebatten.

Tiggeridebatten har rasat några år nu. I princip har den nästan uteslutande handlat om tillresande romer. Låt oss inte låtsas som någonting annat. Trots ett högt tonläge, särskilt från Sverigedemokraterna, finns ingen politisk majoritet i riksdagen för att införa ett förbud mot tiggeri. Det är bra.

Annat är det i vårt grannland Norge. Där har en majoritet i Stortinget kommit överens om att det redan från och med i sommar ska vara fritt fram för varje enskild kommun att införa lokala förbud mot tiggeri. Det är mindre bra!

Argumentationen från förbudsförespråkarna är den samma i Norge som här; med antydningar om storstilad kriminalitet, människohandel och utnyttjande av kvinnor och barn legitimerar man ett förslag om förbud. Att det finns väldigt lite dokumenterat forskning som styrker argumentationen väljer dock förespråkarna att glatt strunta i.

Innan utländska tiggare blev en vanlig syn i det offentliga rummet i städer som Stockholm, Göteborg eller Malmö var det i huvudsak människor med missbruksproblem som tiggde på våra gator. Många av dessa tiggare använde de pengar de fick in genom tiggeriet till att varje dag köpa narkotika. På så sätt var de en del av organiserade, kriminella grupperingar. Trots detta var det ingen som höjde rösten för att förbjuda tiggeriet i syfte att komma åt farliga, grovt kriminella narkotikanätverk. Det var först när de flesta av tiggarna blev utländska som det växte fram en föreställning om att det var själva tiggeriet i sig som var problemet och inte en eventuell kriminell organisering.

Gränsöverskridande organiserat brottslighet är ett stort problem – också i Sverige. Men lika lite som missbrukarens tiggeri skulle vara en orsak till organiserad brottslighet, är fattiga människors tiggande någon orsak. Att kriminalisera offren för en eventuellt organiserad brottslighet är därför en synnerligen dålig idé.

Ett förslag om att införa tiggeriförbud handlar i grunden mer om en vilja att stänga ute ett helt folk framför att lösa sociala problem. Det förefaller också handla om en föreställning om att polisen inte kan hantera kriminalitet på något annat sätt än att göra en fullt laglig verksamhet – att stå på gator och torg och be om hjälp – olaglig.

Detta menar jag både är ovärdigt och omdömeslöst – och dessutom ineffektivt. Att upprätthålla ett tiggeriförbud kan helt enkelt inte vara ett meningsfullt användande av polisiära resurser.

Det finns ytterligare en aspekt i tiggeridebatten jag tycker det är viktig att lyfta fram. Ett tiggeriförbud drabbar inte enbart tillresande romer. I praktiken blir ett tiggeriförbud ett förbud mot att be om hjälp så länge du gör det i det offentliga rummet. I praktiken alltså ett förbud mot nöd, fattigdom eller missbruksberoende. Naturligtvis kan ingen tigga sig ur social misär. Ingen kommer heller ut ur sitt missbruk genom att tigga. Missbrukaren på Sergels torg tror självklart inte att hon kan tigga sig till ett bättre liv, men hon behöver kronorna i den slitna kaffemuggen just här och nu. Kanske för att slippa få tag i pengar på annat sätt, kanske i avvaktan på den rehabilitering som lovats henne.

Det är inte annorlunda när det gäller romer. Det är viktigt – och prioriterat – att långsiktigt arbeta för bättre levnadsförhållanden, bättre utbildning, mot den systematiska diskrimineringen och för en ökad social rörlighet för romer i Rumänien. Allt detta gör Sverige genom EU. Men det löser inte den sociala nöden just här och nu.

Det är enkelt, mycket enkelt till och med, för polisen att forsla bort tiggarna från våra gator och torg. Att komma åt eventuella grupperingar som hänsynslöst utnyttjar tiggarna är mycket svårare. Att hjälpa den enskilde tiggaren är nästan omöjligt.

Men politik handlar om att välja det svåra framför det enkla. Det handlar om att göra det som är rätt, framför att göra det som kortsiktigt kan ge populistiska poäng i opinionen. Det handlar i grunden om att stå upp för en politik byggt på moral framför en politik som handlar om diskriminerande förbud. Och framför allt handlar det om en politik för att hjälpa människor till ett bättre liv framför att kriminalisera deras fattigdom.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

In i haschdimman…

Eller – gärna klottergrupp hos polisen, men först en rejäl upprensning bland knarklangarna.

Efter det senaste stadsdelsnämndssammanträdet, som hölls i Tensta träff, promenerade jag hemåt genom Tensta centrum. Klockan var inte jättemycket men det var ändå kväll. Få var ute, men de som var ute denna kväll och gick längs Tenstagången kunde inte undvika känna den karakteristiska doften av hasch. Den var inte bara stark, den var överväldigande! Ett antal personer – de flesta rätt unga – stod i grupper om två-tre och rökte. Några promenerade rakt förbi mig samtidigt som de rätt öppet rökte på en haschcigarett.

(Efter att ha arbetat ett antal i år i kriminalvården vet jag mycket väl hur en haschcigarett luktar och vilket beteende de som röker den i stort sett har.)

Problemet med cannabisrökning och försäljning i Tensta centrum är inte nytt. Socialarbetare har berättat tidigare till mig om hur det öppet bedrivs handel med hasch och cannabis i och omkring Tensta tunnelbanestation och längs Tenstagången. Unga män och killar som bedriver en kriminell verksamhet i stället för att gå i skolan eller arbeta. Unga killar som inte bara förstör sitt eget liv men som förstör för den överväldigande majoritet av Tenstas befolkning som inte annat vill än att leva och bo i trygg stadsdel utan droger och utan kriminalitet.

För några dagar sedan rapporterade media om att unga – barn helt ned mot 8 års ålder – säljer cannabis i Vårberg. Detta är tyvärr ett fenomen som inte stannar i just Vårberg. I många av våra förorter är problembilden den samma; unga under 15 år används av äldre kriminella för att bedriva en verksamhet som är olaglig, skadlig och har potentialen att förstöra deras liv för år framöver. Eftersom unga under 15 inte kan gripas och lagföras som vuxna, används de som frontsoldater i ett krig som handlar om att stjäla största möjliga marknadsandelar i en kriminell verksamhet som omsätter enorma summor pengar.

Stadens insatser mot cannabis är omfattande. Via Socialnämnden har 10 miljoner kronor beviljats för att bedriva ett upplysande och förebyggande arbete omkring drogens konsekvenser. Detta är bra och viktigt, men det räcker inte. Även skarpare polisära åtgärder måste sättas in. Kommunen kan göra en del. Vi bör bli bättre på belysning under kvälls- och nattetid. Vi bör utforma gatuutrymmet så att man minskar möjligheterna till ljusskygg verksamhet. Kanske bör vi arbeta hårdare för att förortscentra ska locka till sig restauranger och caféer som håller öppet kvällstid för att därigenom se till att människor – helt vanliga människor – rör sig i och omkring centrum även efter klockan 17 på eftermiddagen.

Men polisen måste också göra mer. Knarkhandeln måste helt enkelt störas; varje dag! Varje kväll! Och Varje natt! Jag tycker det är rätt och rimligt att polisens klottergrupp återinförs, vilket socialborgarrådet förtjänstfullt krävde i ett utspel tidigare i veckan. Klotter är skadegörelse och måste beivras. Men det är också viktigt att polisen arbetar systematiskt med att störa, gripa och lagföra även narkotikalangarna. Kanske är det rimligt att polisen upprättar en ”störningspatrull” i de mest brottsutsatta förorterna; en störningspatrull som enbart ska ha till uppgift att visa sig i ett specifikt område efter en viss tid på kvällen och därigenom göra det omöjligt för någon kriminell att sälja, bruka eller köpa droger.

Det är nämligen fullständigt orimligt att behöva mötas av en dimma av haschrök när man promenerar genom Tensta centrum en kväll mitt i veckan.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Välkommen polissatsning i Hjulsta, Tensta och Rinkeby

Det är välkommet när nu polisen aviserar sin största satsning på polisiär närvaro på Järvafältet på länge. Jag har fler gånger tidigare skrivit om och understrukit betydelsen av att polisen markerar en stark närvaro på Södra Järva, d.v.s. Tensta, Husby och Rinkeby. När polisen på Södra Järva redan under våren får ett tillskott på 29 poliser så är det därför mycket välkommet.

Södra Järva är speciellt på många sätt. Vi har ett stort antal brottsaktiva ungdomar/unga vuxna som står för en stor del av den kriminaliteten som pågår i området; stölder, våldsbrott, narkotikaförsäljning och annat. Polisen uppskattar själva att mellan 200-300 män under 30 år livnär sig huvudsakligen på bostadsinbrott, personrån och narkotikabrott. Dessa ska självklart inte få hålla på i fred. De ska självfallet inte kunna hålla hela bostadsområden som gisslan med sin kriminella verksamhet.

Samtidigt med att den polisiära insatsen förstärks så fortsätter staden sina ansträngningar för att arbeta förebyggande och stödja de som på olika sätt vill hoppa av en kriminell livsstil. För oss handlar det bl.a. om sociala insatsgrupper för unga vuxna där 40 unga under 29 år (men över 18) är med och får hjälp, stöd och vägledning av våra lotsar för att bryta en destruktiv livsstil. Det kan handla om att få hjälp med att söka om arbete, hjälp med kontakter, utbildning, råd om hur man kan skaffa sig en lägenhet, kontakter med socialtjänsten och annat. Projektet är oerhört lyckat och lika många som är med i projektet står på väntelista för att komma in i projektet.

Några skulle säkert kunna hävda att polisinsatsen är repressiv och kan vara en ”krigsförklaring” mot de boende. Det är naturligtvis skitsnack! Den massiva majoriteten av de boende på Södra Järva – 99,9 % – vill ingenting annat än att bo i ett lugnt och tryggt område. En kriminell stomme om 200-300 personer ska inte få förstöra detta. Därför är det så otroligt viktigt att satsningen kommer till stånd och att den sker med respekt för och i dialog med de boende i Tensta, Hjulsta och Rinkeby.

Jag har ju tidigare varit kritisk mot att Polisstationen i Rinkeby flyttar till Solna mellan 1 mars och 1 september på grund av renovering. Jag blir lugnare nu när jag inser att detta vägs upp av en förstärkt närvaro av polisen i övrigt under den tid renoveringen sker. Sedan är det naturligtvis viktigt att förstärkningen sker på rätt sätt och att den i huvudsakligen består av poliser som är närvarande alla veckans dagar och alla dygnets timmar.

Sedan när renoveringen av Polisstationen är klar och polisen flyttar tillbaka hoppas jag också Poliskontoret i Tensta kommer i drift igen. För visst var det så att det skulle vara en permanent satsning? Det måste nu Polismyndigheten se till att den blir även fortsättningsvis!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nej, tiggeri ska inte förbjudas

Jag har skrivit om det tidigare, men det finns goda skäl att upprepa budskapet flera gånger eftersom tiggeridebatten återigen blossat upp. Först vill jag påpeka det uppenbara; det är och förblir min absoluta uppfattning att problemet med tiggeri i huvudsak måste behandlas som ett socialpolitiskt problem och inte primärt som ett lagstiftningsmässigt dito. Att fattiga människor från Rumänien eller Bulgarien tigger på Stockholms gator eller bor under miserabla sociala förhållanden i t.ex. Högdalen är ingenting som går att lagstifta bort. Detta är oerhört utsatta människor som behöver sociala insatser framför polisiära åtgärder. De allra flesta av dem är romer och vad de behöver är insatser i sina hemländer; ett bättre socialt skyddsnät, grundläggande mänskliga rättigheter, arbete och utbildning.

Det ansvaret måste ländernas regeringar ta.

De som valt att komma hit måste få den hjälp de behöver för att klara sitt uppehälle här under den tid de vistas i Stockholm. I första hand handlar det om att säkerställa att barn inte far illa. Där gör staden genom sin uppsökande verksamhet oerhört mycket. Staden stödjer också frivilliga verksamheter som Stadsmissionens projekt ”Vinternatt” som erbjuder EU/EES samt tredjelandsmedborgare akut nattlogi. Genom socialtjänstinspektörerna bedrivs även ett uppsökande arbete som syftar till att se vilka som vill återvända till sina hemländer och på olika sätt bidra till hemresan.

När det gäller boendeplatserna i exempelvis Högdalen är det uppenbart att detta är så socialt miserabla förhållanden att det kan gå ut över människors liv och hälsa. De utgör också en stor brandfara. Jag tror det är klokt att hos Kronofogden begära en avhysning av platsen samtidigt som det görs insatser för att säkerställa att ingen av de boende lämnas på bar backe. En avhysning sker av humanitära skäl – inte för att sopa några problem under mattan.

Så tillbaka till grundproblematiken; borde inte tiggeri som företeelse förbjudas? Mitt svar är nej. För det första löser ett förbud, vare sig det sker genom ändring i lagstiftning eller genom en restriktiv användning av stadens ordningsstadga, inga problem. Fattigdom kan inte förbjudas och social misär kan självklart inte trollas bort genom polisiära eller rättsliga åtgärder. I stället riskerar man att marginalisera redan utsatta människor ytterligare. Sedan är det naturligtvis upp till var och en av oss om man vill ge pengar direkt till den enskilde eller om man hellre vill kanalisera sitt stöd via de organisationer som arbetar med att hjälpa de här människorna till ett bättre liv.

För egen del väljer jag utan undantag det senare.

Däremot anser jag det vara klokt att utreda möjligheterna för att kriminalisera organiserad tiggeriverksamhet. Det handlar om en verksamhet där kriminella organisationer och individer utnyttjar fattiga människors desperation och hopplöshet för egen vinnings skull. Just att initiera en sådan utredning är det beslut som Moderaterna tog på sin partistämma i höstas. Om polis och åklagare ges bättre verktyg för att kunna åtala och lagföra hänsynslösa kriminella grupperingar som utnyttjar de människor som vi ser tiggandes på våra gator så ger det i alla fall en viss uppresning till några av de mest utsatta individerna i vårt samhälle.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Polisstationen måste vara kvar på Södra Järva

Det har kommit till min kännedom att polisstationen i Rinkeby under tiden mars till september måste flytta på grund av ombyggnationer av huset i samband med Kulturförvaltningens flytt till Rinkeby. Det kan man inte säga någonting om förstås. Måste man bygga ut och göra fysiska ändringar i huset där polisstationen är placerad, är det helt naturligt att verksamheten flyttas under en tid.

Problemet är att det under ombyggnationen finns planer på att stationen ska förläggas till Vreten i Solna. Jag tror att det är ett ogenomtänkt beslut. Även en tillfällig flytt till Solna vore djupt olyckligt ur många perspektiv. För det första är polisstationen i Rinkeby den sista fysiska polisstationen på Södra Järva. Om den försvinner har boende i Tensta, Rinkeby och Hjulsta ingen polisstation att vända sig till. För det andra har Järva särskilda förutsättningar som nödvändiggör en hög polisiär närvaro, både i form av patrullerande polis och en fysisk samlingsplats. Här är det viktigt att boende fortsatt kan räkna med en stark närvaro av polis.

Vi får inte tappa fart i polisens brottsförebyggande arbete i våra stadsdelar, viket jag är orolig för kan ske om stationen flyttas.

Jag uppmanar därför polismyndigheten att tänka om och i stället se på möjligheten att flytta polisstationen till Tensta under den tid som ombyggnationen pågår. En temporär flytt till Tensta skulle säkra en fortsatt hög polisiär närvaro i och omkring Södra Järva samtidigt som det säkrar att boende i Tensta och Rinkeby har en polisstation dit man kan vända sig. Det blir en ohållbar situation om stationen flyttar till Solna!

Därför ser jag ser fram emot att Polismyndigheten i Stockholm ändrar sitt beslut och lägger planerna på en flytt till Solna på is och försöker i stället hitta en lokal i Tensta.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lite om unga. Och brott.

Det är rätt dyster läsning i DN i dag när polisen i Västerort berättar om att det har uppstått en ny ”trend” bland kriminella i Västerortsområdet. Trenden går ut på att äldre livsstilskriminella rekryterar mycket unga kriminella gärningsmän som på de äldres ”uppdrag” begår brott under skoltid. ”Det finns exempel på unga som blir hämtade utanför skolan i bil av äldre gärningsmän och sedan körda till en plats där de ska begå brott”, säger Lennart Levander inspektör på Kista närpolis.

I praktiken betyder det att vi har ett antal livsstilskriminella i Västra Stockholm som satt det i system att rekrytera unga helt ned i 13-14 års ålder för att de ska begå brott. Brotten kan vara av olik karaktär men oftast handlar det om tillgreppsbrott, bostadsinbrott och liknande. ”Belöningen” för de yngsta är de äldres respekt och vänskap – ibland beskyddarskap, ibland pengar. Belöningen för de äldre är att de snabbt skaffar sig lojala undersåtar som med färre gränser, en gränslös naivitet och ohämmad lojalitet mot sina ”beskyddare” kan begå brott de äldre själva inte kan eller vill begå.

Bara för några veckor sedan upplevde vi även ett antal skottlossningar i Västerort. Då kunde tidningen SvD rapportera att var fjärde skottlossning i Storstockholm sker i de nordvästra delarna. Polisen var då rätt tydliga med att detta handlade om rivaliserande gäng som ”krigade” mot varandra.

Fem procent av länets invånare bor alltså i områden där 25 procent av skottlossningarna sker. Det är fullständigt ohållbart!

Framväxten av kriminella gäng hänger ihop med att rekryteringen av nya kriminella går längre och längre ner i åldrarna. De unga skolelever som rekryterats för att begå brott som 13-14 åringar kan mycket väl vara de gängmedlemmar som blir utsatta för eller begår skottlossningar som 18-19 åringar. Därför hänger det vi gör för att stoppa nyrekryteringen av barn in i kriminalitet väl ihop med de insatser som måste göras för att förhindra att gängkriminaliteten sprider sig och växer sig stark.

Gängen har kunnat växa sig starka i de nordvästra förorterna därför att här är den sociala kontrollen svagare och samhällets närvaro mindre än på andra håll. I områden där många människor fortfarande lever i utanförskap – eller upplever att de inte är en del av det svenska samhället – får kriminaliteten mer fäste än vad den annars skulle ha fått. I gängen känner många unga killar att de blir sedda, får känna sig viktiga och får någon form av respekt.

Det finns ett antal faktorer som tillsammans kan bilda grunden för att komma åt det här problemet. Jag tror vi primärt måste ha en förstärkt polisiär närvaro samtidigt som polisen måste bli mer effektiv i sin brottsbekämpning. De lokala poliskontoren behöver extra resurser för att möta upp en utsatt situation och de patrullerande poliserna behöver bli ännu fler och synas mer.

Med högre närvaro av polis kan vi införa nolltolerans och prioritera även mindre brott. Varje ung människa som ertappas med att stjäla, att ha ett eller några gram hasch i byxfickan eller som klottrar måste mötas med en tydlig reaktion. Varje 13 åring som ertappas med att begå inbrott, snatta eller råna sin medelev på hans eller hennes mobil måste mötas av tydlighet om vad som är rätt och fel – och inte nödvändigtvis enbart socialtjänstens insatser. Inför därför nolltolerans mot varje brott nu och punktmarkera även ungdomar under 15 år som är på väg in i kriminalitet.

Sedan undrar jag naturligtvis på hur skolorna agerar när de märker att en 13-åring försvinner från skoldagen – upphämtade av äldre i bil mitt under en dag som borde vara fyllda av lektioner, lek och umgänge med skolkompisar. Jag hoppas att skolorna omedelbart meddelar barnets vårdnadshavare – antingen via sms eller via telefon – men jag är inte alltid så säker på att det sker. Då har vi ett betydande problem – om inte föräldrarna får veta att deras barn inte befinner sig i skolan under lektionstid; hur ska då föräldrarna kunna ta sitt föräldraansvar?

För oavsett insatser från kommunen, polisen eller övriga delar av samhället kan vi nämligen inte bortse från föräldraansvaret. Någonstans måste vi våga – även som politiker – att slå fast att det är en grundläggande föräldraplikt att tala med sina barn om konsekvenser av brott, om rätt och fel, om moral och plikt. Det ansvaret måste vara lika tydligt i nordvästra Stockholms miljonprogramsområden som i Stockholms innerstad. Föräldrar måste helt enkelt uppdra sina barn – inte vänta på att skolan eller socialtjänsten ska göra det för dem.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar